De allra flesta stenmurarna i dagens odlingslandskap är anlagda under 1800-talets andra hälft. Då rensades många åkrar från stenar och odlingsrösen som sedan gav lättillgängligt byggnadsmaterial för att markera gränser och hålla ute kreatur från grödor.
Stenmurar har ofta höga naturvärden och är en viktig funktion i ekosystemet genom den variation de skapar i jordbrukslandskapet. De utgör livsmiljöer och spridningskorridorer för många växt- och djurarter som till exempel lavar, mossor, grod- och kräldjur, insekter, spindlar, fåglar och smådäggdjur. Därför omfattas stenmurar i jordbrukslandskap av ett generellt biotopskydd som innebär att de inte får skadas.
Stenmurar ger vindskydd och värme. Ofta finns en del naturlig växtlighet längs stenmurar med örter, träd och buskar. En tillflyktsort för många djur och växter i ett i övrigt hårt brukat landskap. Miljön kring stenmurar är ofta torr, ljus och varm, vilket ger goda livsmiljöer för ormar, ödlor och insekter. Stenmurar kan också vara viktiga som övervintringsplats för landsnäckor, groddjur, ormar och ödlor. Flera fågelarter som exempelvis stenskvätta använder stenpartier i murar och rösen som boplats och utsiktspunkter.